Nu har
lillan äntligen slocknat på soffan bredvid mig, varit så gnällig av trötthet så d var skönt att hon äntligen kom till ro.....
Prästen ringde äntligen igår så det verkar bli dop av ;) Så på fredag ska vi ha dopsamtal med honom, så mycket man ska fixa hela tiden....blir knäpp....
Var på BVC idag o pratade om smakportioner, ska bli kul o introducera "riktig" mat för lillan snart, tror jag ska vänt tills vi har varit i Stockholm o sen köra å o se om hon gillar det. Har redan bestämt att vi ska filma hennes första "försök", tror det kan komma roliga miner från hennes ansikte hihihi.
Sitter o tittar på Operah som har Nicole Kidman som gäst....
I morgon ska vi träna igen, jobbigt med tanke på att man har en "permanent" tyngd på 7,7 kg, vilket man kanske inte brukar börja med när man börjar träna, men armarna är man redan relativt stark i tycker jag, d e ryggen som behöver lite stöd, ont för man lyfter helt fel när man ska lyfta lillan ur o i spjälsängen, å hon blir ju inte lättare :)
Hmmm, annars går livet sin gilla gång kan man säga, det händer ju tyvärr inte allt för mycket nytt.... Det positiva med att gå hemma o träffa de i föräldragruppen är ju att man knyter nya kontakter hela tiden o det är jättetrevligt!!!! Behövs lite nya människor i ens liv lite då o då... som e på samma väglängd som en själv o i samma "fas" i livet, även om åldern skiljer oss markant åt. Men som någon av mina vänner sa så är ålder ju bara något människan hittat på å egentligen inget som existerar, så varför skulle man inte kunna umgås fast åldern skiljer sig. Jag har ju alltid jobbat med äldre så kanske är man lite äldre i sitt sätt, vad vet jag, en av mina närmsta vänner är ju 10 år äldre så det spelar ju faktiskt ingen roll...
Negativa saker kan jag inte riktigt komma på några förutom att man blir ganska glömsk hela tiden å tiden rullar på lite för fort ibland, å att hade man inte haft vuxna människor att prata med hade d nog varit ganska jobbigt att inte ha något socialt utbyte, lillan e sötast i världen men säger ju inte så mycket än, kommer väl å tjata ut en när hon lär sig att man faktiskt kan prata.... å så längtar man tillbaka till denna tiden :) Var tid har sin tjusning å jag tror att det är farligt att längta för mycket efter att hon ska kunna olika saker för tiden kommer ju inte igen...
Nä nu har jag flummat allt för mycket så ska spara er från mer :)
Kram
Kram!
